Tips & Råd till nyblivna valpägare.

Utfodring.
Valpar ska ha valpfoder, låt ingen lura i dig något annat! Mellan 10 månader och ett års ålder övergår man gradvis till att ge hunden bara vuxenfoder. Vilket foder man bör använda är givetvis en viktig fråga, men det är väldigt svårt att råda generellt. En varning för lågprisfoder är dock på sin plats. Dessa foder är nämligen till stor del tillverkade av spannmål, vilket gör dem väldigt odryga. Spannmål är billigt men ingen naturlig huvudingrediens i ett hundfoder. Risken för foderintoleranser ökar om man använder ett dåligt foder. Valpen ska ha mat fyra gånger om dagen när den är mellan två och fyra månader, tre gånger om dagen när den är mellan fyra och sex månader och sedan två gånger om dagen. Ger man ett fullfoder ska hunden absolut inte ha något tillskott i form av vitaminer eller mineraler.
Nu är din valp alltså van att få mat fyra gånger om dagen med c:a fem timmars mellanrum. Häll hett vatten (inte varmt kranvatten) på fodret c:a 20 minuter innan valpen ska äta så sväller fodret snabbt och är lagom varmt när det ges. Till den vuxna hunden kan man om man vill ge fodret torrt.

Rumsrenhet.
Även om valpen är i stort sett rumsren när du får hem den så kan en olycka lätt hända, speciellt i en ny miljö. Skaffa gärna en bur eller gör en hage av kompostgaller och vänj hunden vid att vara där ibland (många valpar kommer dock väldigt snabbt på hur man tar sig ur en kompostgallerhage). Buren har många fördelar; dels lär sig valpen att koppla av och att vara ensam korta stunder och dels kommer den att säga till om den behöver kissa eller bajsa eftersom den inte vill göra det där den sover. Dessutom slipper man riskera att valpen smyger iväg och gnager på något olämpligt så fort man vänder ryggen till. Tar man med sig buren när man åker bort så har ju hunden sin invanda sovplats med sig och kopplar av lättare. Givetvis får buren inte bli någon förvaringsplats för en pigg och vaken hund, utan den ska användas när hunden har varit i farten och behöver vila. Det tar inte lång tid innan valpen själv går till buren när den är trött.

Koppelträning.
När valpen ska lära sig att gå i koppel bär man den med sig en bit hemifrån och låter den gå hemåt. Det är betydligt lättare än att försöka få den att lämna hemmet och tryggheten. I början ska man inte ställa några krav på hur valpen går i koppet, men så snart den går med dig och tycker att det är roligt så är det dags att börja träna på att inte dra. Låter du din unga hund dra i kopplet så har du snart en vuxen hund som drar i kopplet. Var, som alltid, konsekvent och se till att det roliga händer hos dig. Låt aldrig din hund hälsa på andra hundar i koppel, även om den andra hundägaren vill det. Din hund är ute och går med dig. Ska den leka med andra hundar ska de båda vara lösa och utan halsband. Det har hänt att hundar vid lek har fastnat i sitt eget eller en annan hunds halsband och brutit klor och tänder och till och med skadats så allvarligt att de avlidit. Ta för vana att alltid ta av halsbandet samtidigt med kopplet. Jag brukar fläta fast mina läderkoppel direkt på halsbandet och slipper på så vis karbinhaken som kan vara i vägen, särskilt på små och unga hundar.

Inkallning.
Inkallningen är det allra viktigaste att lära sin hund, och träningen bör starta så fort din valp kommer hem. Använd bara hundens namn i positiva sammanhang. Börja gärna tidigt att ropa namnet och "hit" när valpen ska få sin mat eller godis. Då får du en hund som blir lycklig och kommer i full fart när du ropar. Spring alltid ifrån hunden om den inte skulle komma direkt när du ropar. Ett annat sätt att få en "trotsig" unghund att komma är att göra den nyfiken. Sätt dig på marken och krafsa med en pinne eller liknande, så kommer hunden säkert. Det är viktigt att inte koppla hunden varje gång den kommer till dig. Ropa ofta bara för att klappa om valpen eller ge den en godbit.

Träning.
Vid all inlärning gäller det att först på något sätt få hunden att utföra det vi vill (när det gäller mer komplicerade moment får man dela upp inlärningen i mindre delmoment). Använd din fantasi! Alla medel är tillåtna så länge hunden tycker att det är kul. När hunden har gjort som du vill ett par gånger börjar du använda kommandot. T ex: När hunden ska lära sig sitta på kommando tar du en godisbit eller något annat som hunden gärna vill ha och för det ur hundens synfält upp över hundens huvud. För att kunna fortsätta titta på godiset kommer hunden att sätta sig. Då berömmer man givetvis och ger hunden godiset eller saken. Tryck aldrig ner baken på en hund som inte vill sätta sig. Det leder bara till att hunden pressar tillbaka mot din hand och det hela blir en kamp mellan er.
När hunden har satt sig på tecknet ett par gånger säger man "sitt" samtidigt som man gör gesten med handen. Kommandot ska komma precis när hunden börjar sätta sig. Om man använder kommandot innan hunden vet vad den ska göra kan den lätt sammanknippa kommandot med fel handling. Variera belöningen efter humör (godis har en lugnande effekt, jakt- och kamplekar skruvar upp hunden). Med lek går det utmärkt att lära hunden många saker som ni kommer att ha nytta av under många år framöver! Träna ofta och alltid i korta pass (med en valp bara någon minut åt gången). Träningen får aldrig bli tråkig, varken för hunden eller för dig. Strunta i att träna om det känns motigt en dag, hellre än att du och hunden blir osams.
Glöm inte berömmet! Det ska komma så fort hunden börjar göra rätt!

Rädsla.
Det är naturligt att valpar och unghundar ibland blir rädda för saker, även sådant som de aldrig har brytt sig om tidigare. Trösta dig med att det säkert, om du hanterar de uppkomna situationerna rätt, växer bort! Pjåska aldrig med en hund som blir rädd för något. Bry dig inte om valpen utan prata med det som skrämde den (även om det var en sopsäck!). Rikta din uppmärksamhet mot det skrämmande, och låt hunden få komma i sin egen takt. Tvinga aldrig hunden. Fall inte för frestelsen att gå en omväg runt det som skrämmer din hund. Gör du det så bekräftar du för hunden att det verkligen var farligt (du är ju tydligen också rädd). En ledarvarg skulle aldrig till exempel gå en omväg runt en sjö för att en av de andra vargarna är rädd för vatten!

Regler.
Det är viktigt att vara konsekvent mot en valp (och givetvis även mot den vuxna hunden). Bestäm dig därför för ett antal regler som alltid ska gälla för din hund. Några av de regler som mina hundar har att rätta sig efter är att de ska sitta och ha ögonkontakt med mig, innan de på ett "varsågoda" får börja äta sin mat. De får inte gå ut genom dörren eller ut ur bilen innan de fått tillåterse och de får inte springa iväg hur som helst bara för att jag kopplar loss dem.
Har man från början en del regler för sin hund så slipper man de problem som många får när de på allvar ska börja träna sin hund, nämligen att hunden vill vara den som bestämmer. Du kan aldrig bli flockledaren på brukshundklubben om hunden är det hemma! Dessutom blir livet både enklare och tryggare för er båda om du kan lita på att hunden t ex sitter kvar i bilen medan du lastar i och ur andra saker.

Vardagshyfs.
Hur din valp ska bli beror till stor del på vad du och hundens övriga omgivning gör den till. En hund som är van att få en och annan godbit vid bordet kommer vid varje mål att tålmodigt sitta och vänta på dessa bitar. Ofta med "snålvattnet" rinnande. Den hund som aldrig fått något förväntar sig däremot inget och saknar det därför inte. Vill man ändå ge hunden något extra kan den ju få det senare i sin matskål. Har man bestämt sig för att hunden ingenting ska ha vid bordet gäller det att göra detta fullkomligt klart även för sina gäster och de som man hälsar på. Mina hundar vet att de aldrig får något vid bordet hemma, men så fort vi kommer bort så börjar de tigga. Uppenbarligen har det hänt någon gång att någon har matat dem trots mitt vakande öga!
Om din hund vill göra något som den inte får när den är kopplad (t ex hälsa på eller bråka med andra hundar), så hindra den inte genom att dra i kopplet. Då lär sig hunden att lyda kopplet och struntar fullständigt i dig den dag den är lös. Ta istället tag i skinnet på båda sidor om hundens hals, se den i ögonen och tala om att den gör fel. Var sedan extra rolig, så att hunden inser att det roliga händer hos dig.

Bestraffning.
När du bestraffar din hund så gör det på ett värdigt sätt. Du är den obestridlige ledaren. En sådan är lugn och sansad. Lär valpen så snart som möjligt att "NEJ" betyder att den omedelbart ska sluta med det den håller på med. Ta tag i skinnet på båda sidor om hundens hals, se den i ögonen och tala med lugn röst om för hunden att det den gjorde var fel. Hur länge du ska hålla på beror på hur tuff din valp är. Pröva dig fram. För en vek valp kanske det räcker med din röst som bestraffning. Se bara upp så att hunden inte lurar dig! Gör den genast om samma ofog var din bestraffning inte tillräckligt tydlig. Är du säker på att hunden förstod var den hade gjort fel? Efter varje bestraffning, oavsett hur den har skett, så måste du och hunden ha en trevlig stund ihop. Ge hunden ett lätt kommando som den säkert kan och beröm när den gör rätt. Det är jätteviktigt att hunden får veta att du inte längre är arg. Använd i inlärningsskedet aldrig "NEJ" när hunden är utom räckhåll. Då kan den få för sig att det går att trotsa dig (och det gör det ju inte!).

Miljöträning.
Börja miljöträningen i er närmaste omgivning och utöka efter hand. När du får hem valpen är ju också den dagliga promenaden i omgivningarna en helt ny upplevelse. Ta inte med en liten valp på stora evenemang innan den har hunnit med några mindre utflykter. Träna också på att åka bil, buss, tåg, båt o s v så fort tillfälle ges. En hund som från början har vant sig vid att vara med i olika sammanhang blir en harmonisk hund som sällan eller aldrig blir förvånad över vad vi människor kan hitta på! En bra grundregel är att om det inte är omöjligt eller olämpligt så ska hunden få följa med!

Hantering.
Plocka mycket med hunden så att den tidigt vänjer sig vid att du klipper klorna, tittar den i munnen, rengör öronen o s v. Låt även andra människor ta i hunden, först människor som hunden känner men senare också främmande personer. Detta är jätteviktigt om du tänker ställa ut eller tävla lydnad eller bruks med din hund, men även i andra sammanhang har man stor nytta av att hunden känner sig trygg även med främmande människor, t ex vid veterinärbesök.

Lekar.
Självklart ska du och din hund leka och ha roligt tillsammans. Tänk bara på att för mycket jaktlekar (boll- och pinnkastning samt lek med andra hundar) är stressande. Risken finns att din hund blir en "pinn-idiot", och det är inte roligt. Begränsa hämta-övningar till högst ett par vid varje träningstillfälle, och utforma dem hellre som leta-övningar än "rusa-i-full-fart-lekar". Se till att inte heller andra personer kastar för mycket pinnar eller bollar till hunden.
Att lära in tävlingsmässig apportering kan vara väldigt lätt eller väldigt svårt. Det är lättast och resultatet blir bäst om man först lär hunden att ta apporten, hålla, sitta kvar, inkallning med apportbocken i munnen o s v innan man gör ett helt moment av det. Gör man rätt så kommer aldrig hunden på att den kan leka med och tugga på apporten. Skilj dessa övningar helt från eventuella kast- och jaktlekar.

Vaccinationer.
Din valp är vaccinerad mot parvovirus vid knappt åtta veckors ålder. Nästa spruta ska den ha när den är 12 veckor. Då vaccinerar man mot allt (parvo, valpsjuka, HCC och helst även kennelhosta). I ettårsåldern ger man dubbelvaccin igen, och sedan vaccinerar man mot parvo varje år och mot valpsjuka (multivaccin) vartannat till vart fjärde år. SKK ändrar ibland vaccinationsreglerna, så kolla vad som gäller om ni ska ut och tävla. 

Motion.
En valp ska aldrig motioneras. Korta dagliga promenader för att utforska omgivningarna räcker gott och väl. Det finns så mycket annat roligt man kan hitta på med sin hund på hemmaplan! Långa joggingturer och cykling ska man vänta med tills hunden är i ettårsåldern. Från det att valpen är 4-5 månader kan den utan risk följa med även på lite längre promenader om man bara tar hänsyn till valpen. Om hunden är lös kan den ju själv anpassa sitt tempo till vad den orkar. Använd sunt förnuft.